Förlossningen

Här kommer berättelsen om när vår älskade lilla prins kom till världen. 
Senast jag skrev ett längre inlägg var ju i fredags förmiddag, helt ovetande om att vi ett halvt dygn senare skulle fått en son.
 
Vi var ju in till BM på kontroll kl 12.30, vi åkte varsina bilar för Micke var iväg med sin bil på service och gjorde några butiksbesök i Bollnäs innan och han hade pappagrupp i Edsbyn kl 17.00.
Väl där så fick jag kolla blodtryck och hon lyssnade på hjärtljuden och mätte magen och allt såg fint ut! 
Sen satte vi oss ner och hon blev lite allvarlig och sa "jag förstår att ni börjar bli lite otåliga och att du är så redo att träffa er bebis och det jag kan erbjuda er är en hinnsvepning". 
Jag har hört ordet och förstår typ vad det är med inte kollat upp exakt så hon förklarade lite kort att hon isf känner med sina fingrar och lossar hinnan som bebisen ligger i från livmodertappen, det frisätter hormoner som KAN starta förlossningen, så jag tackade gladerligen ja till det. 
När hon gjorde det så kände hon även att jag var öppen 4 cm, så hon tyckte att jag skulle åka och lämna av Della hos barnvakterna Astor och Helen och åka hem och vila och om det kom värkar med 10 minuters mellanrum så skulle vi åka in! 
Micke stannade ju Edsbyn så jag lämnade av Della i Långhed och åkte hem, kunde dock inte vila direkt utan hängde tvätten som var klar i maskinen, laddade min tandborste, packade ihop Dellas samt mina sista saker. 
Sen så la ja mig på sängen runt kl 15, men jag lyckades inte somna, kl 16.16 så kände jag en liten förvärk, sen en till kl 16.26 och en vid 16.38, så jag tänkte shit nu börjar det, så jag ringde Micke som fick hoppa över pappagruppen och komma hem. Men efter det så kom det inga fler så jag trodde att det var falskt alarm! 
Micke kom ialf hem och jag började med maten, och Astor, Helen och Della kom förbi och åt med oss och hämtade Dellas övernattningssaker. Runt 18.30 så åkte dom hem och jag la mig på sängen igen och kikade på film. Micke höll på att maila massa jobb-mail. Vid 20.30 så ringde jag in till förlossningen för att höra mig lite för och förvarna att vi ev. kunde komma in under natten. Dom kunde inte ge några råd om hur jag skulle göra utan det var bara att avvakta, om vi ville komma in och det inte var på G så kunde dom erbjud oss att sova på patienthotellet, så det kändes jätteskönt. Jag lyckades inte somna nu heller. 
 
Strax innan kl 22 så började det komma värkar igen, lite kraftigare än tidigare och jag kollade tiden mellan varje och det var ca. 10 minuter mellan dem, och jag mindes min BM´s ord så strax innan 22.30 så sa jag till Micke, att nu åker vi in. 
 
Värkarna forsatte i bilen, men det gick bra att andas igenom dem, dom flesta kom med 8-10 minutersmellanrum, men någon kom redan efter 4-5 minuter, vi ringde förlossningen vid 22.40 och sa att nu kommer vi in. 
Resan tog ca 1 timme och 15 minuter och klockan 00.05 så blev vi inskrivna. 
 
Jag fick lägga mig i sängen och dom kollade blodtryck och satte fast värk och hjärtmätare på min mage. 
Värkarna blev starkare och starkare och efter ca. 30 minuter så bad jag om lustgas. 
Runt kl 01, så känner jag att det börjar trycka på neråt och då tycker BM att det är nog bäst att vi undersöker dig, så hon kollar och då är jag öppen 6 cm, och jag tänker "åh nej det här kommer ta lång tid" men hennes undersökning sätter igång värsta värken, som är dubbelt så lång som alla andra, säkert 2 minuter och det börjar att trycka på ännu mera, så 5 minuter senare så undersöker hon mig igen och då är jag öppen 8 cm och 5-10 minuter senare så är jag helt öppen, då är klockan ca. 01.35 och då sticker BM hål på hinnan så vattnet går. 
Så runt kl 01.35 så får jag börja att krysta och 01.53 så kommer han ut, vår perfekte lille prins. 
 
Jag är så innerligt glad att vi åkte precis när vi gjorde, även om jag i bilen önskade att vi åkt ialf en kvart tidigare, då det var lite jobbigt att sitta ner när värkarna kom. Jag tycker att under denna förlossning så gjorde värkarna ondare, speciellt krystvärkarna, men det vet jag inte om det är för att man glömmer så fort eller för att jag hade EDA under förra förlossningen som gjorde att jag inte kände lite väl. Jag tycker i det stora hela att det var en bra förlossningen även om jag hade såå sjukt ont och efter en värk hade gråtit och sagt att "jag orkar inte mer" (minns inte att jag sa det). Jag är så glad att resan gick bra och att vi kom in i tid. BM och sjuksystern som hjälpte till var helt underbara och för att inte prata om min kära sambo, helt fantastisk, även om jag snäste av honom några ggr så är jag så glad att jag hade honom vid min sida, hade inte klarat det utan honom där!