Andra BVC besöket

1 vecka och 6 dagar gammal och han har redan passerat 4 kg strecket och väger nu 4130 gram. 
Har alltså gått upp 350 gram sen förra besöket för en vecka sen och 510 gram sen han föddes och 610 gram sen utskrivningen. Han har växt 1,1 cm från 50 cm till 51,1 cm. Så han fick mycket med beröm av barnmorskan. 
 
Känns skönt att veta att han får i sig tillräckligt med mat. Han äter i snitt var 3:dje timme, men ibland blir det efter två timmar och nån gång ibland så blir det fyra timmar emellan och han äter högst 5-10 minuter åt gången, men tydligen så får han i sig mycket mat på den kortsa stunden. Han sover fortfarande största delen av dygnet men har fler och fler vakna stunder, då ligger han och tittar och studerar oss. Så någon tvåbarnschock har vi inte riktigt känt av ännu, vi fick en mjukstart med en sovande son. 
Och Della är då världens bästa storasyster så vi kunde inte vara gladare. 
 
Vi håller oss mest hemma, har varit på två besök, förutom BVC, var till Astor och Helen förra söndagen och igår så var jag och Wille och hängde med Emma i några timmar. 
Han har varit lite snorig så jag har använt sugen ganska flitigt så han ska få lättare att andas. Jag är rädd för RS-viruset så därför vi inte är iväg mer än vi måste. 
Jag var till Bollnäs i onsdags, men då lämnade jag Wille hemma med Micke. Känns skönt att vi fått rutin på amingen så jag redan kunde åka iväg några timmar själv. 
 
Idag så kom först Ida förbi en vända på eftermiddagen och strax efter hon åkt så kom Emma hit och åt tacos med oss. Vi frågade om Ida ville stanna men hon hade jobbat och varit vaken sen kl 05 så hon orkade inte utan ville hem och slänga sig i sin soffa och det förstår jag.
Efter maten så kollade vi på film och åt godis och chips och dipp. Della satt upp med oss och gick inte i sängs förns 21.30 när Emma åkte hem. Hon somnade väldigt fort. 
 
Imorgon så kommer pappa/morfar förbi, han har ännu inte träffat Wille. Han har varit sjuk och så har han spenderat mycket tid hos sin mamma på sjukhuset i Gävle. Hon gick förresten bort förra lördagskvällen, jättesorgligt men skönt för henne att slippa ligga på sjukhus. Mest sorgligt är det att hon fick spendera sina sista månader i livet "ensam" på sjukhuset. Hon var inte helt ensam, då det alltid var en sköterska där inne och hon har ju 8 barn och 14 barnbarn så  det var nästan alltid någon där och hälsade på och på slutet så har alltid någon sovit kvar med henne, så även denna kväll så hade hon några av sina barn med sig, plus att farfar skulle sova där för första gången, så jag vill tro att hon kände att han var där och att hon då kunde släppa taget. 
 
Livets gång, ett liv börjar och ett slutar! 
 
1 Lovisa:

skriven

Vad duktiga ni är med amningen, låter ju hur bra som helst!! Gud vad skönt att det går så bra! Är själv lite orolig eftersom Ivar ville äta varannan timme och gärna en timme åt gången xD Känns inte som det kommer funka nu med en till ;) Man får väl ta det som det kommer men tyckte så mycket om att amma trots att det var så meckigt så helst vill man ju att det ska funka!!
Sorgligt med lilla farmor ❤️ Nu lider hon inte mer! Fick en tår i ögat av ditt inlägg, så fint skrivet! Stor kram till er!! ❤️❤️

Svar: Ja det är ju lite svårt att sitta fast i soffan med en unge i tutten när man har ett till barn. Men skulle det bli så, så skulle ju det funka också. Man anpassar sig ju verkligen efter det man har. Jag skulle tycka det var hemskt att vara ensamstående, men när Micke sover borta flera nätter så klarar jag ju av barnen själv också. (Dock så har han inte sovit borta ännu, men varit iväg på kvällarna så jag fått lägga båda själv). Å andra sidan så vet jag ju att det då är tillfälligt och att han snart kommer tillbaka.
Det går väl lite fortare för dem att äta med ersättning, och dom blir mättare längre, men då ska man hålla på och värma och blanda och hålla på. Nej jag tycker det är lämpligt att amma, trots att det är lite kladdigt och jobbigt att amma offentligt men det är ju så kort period och det är ju sååå mysigt att amma. Jag är jätteglad att det fungerar!

Men åh vad jag längtar efter er lillebror då!!! Han får komma nu!

Ja påsåvis så känns det faktiskt skönt, att hon slipper ligga där i sängen och vara dålig/ha ont. Men det är sorgligt att inte ha henne i livet längre <3
Linda

Kommentera här: