Livet som tvåbarnsförälder

Förra veckan så höll jag på att bryta ihop på tisdagen, Mickes andra jobbdag. Han jobbade ioförsig hemifrån, men han satt ju fastklistrad vid telefonen och datorn och kunde inte hjälpa till.
Della var ju sjuk i början av veckan och extra grining så båda barnen skrek i kör och jag undrade vem jag skulle ta först... Della började dagen med att bajsa ner sig, så henne var det bara att slänga in i duschen. 
 
Fick en jättehemsk känsla i brösten och som om magen vände ut och in på sig, som jätteångest, och det var svårt att andas och det högg till i huvudet! 
Det var värst på tisdagen, kände nångång färre ggr på onsdagen, men på torsdagen så kände jag det bara 2-3 ggr. 
 
Jag och Micke satt efter maten på tisdagen eller om det var onsdagen och pratade igenom livet och gjorde lite planer för framtiden, så jag tror att de hjälpte! Sen så blev ju Della kryare och då är hon ju världens goaste, som sköter sig själv och leker lugnt på sitt rum och sällan är gnällig/grinig. 
Så att börja dagarna själv med en sjuk Della var inte så kul. Men sen så har det bara gått fint och jag klarade t.om att lägga Della själv i söndags när Micke var på pingisträning. 
Bra att det funkade för imorgon så åker han till Sthlm och blir borta i 2 nätter och kommer hem på fredag! 
 
Jag är väldigt glad att jag köpte en ergonomisk bärsele från ergobaby, för han somnar direkt i den och jag känner bara av lite i ryggen, får inte alls så ont som jag fick av babybjörnen som jag hade med Della. Så då kan han var i den och när han somnat så lägger jag ner honom så sover han en stund och jag kan ägna mig åt Della eller hemmet (tvätta/plocka/dammsuga/laga mat). 
 
Nätterna är ju underbara, Della somnar ju i sin säng bredvid någon av oss, och sen så går vi över till vår säng när hon somnat, och ibland så vaknar Della mitt i natten och kommer antingen in till oss eller gråter lite så vi kommer till henne. När hon kommer in till oss så följer en av oss tillbaka med henne så hon somnar om. Har jag nyligen matat Wille så brukar jag vilja följa med, för det är sååå mysigt, trots att jag får ont i ryggen av hennes madrass. 
Men de senaste nätterna så har hon sovit i sin säng tills morgonen. Hon börjat att vakna kl 7 istället för 8-8.30 som hon gjorde tidigare, vilket känns jätteskönt, då hon ju ska vara på förskolan kl 9 tre dagar i veckan och vi då fått väckt henne. Skönt att kunna ta det lugnt på morgonen och slippa stressa. 
 
Wille har chockat oss och sovit bra alla nätter, bara vaknat och ätit och somnat om direkt, typ var tredje timme men härom natten så sov han mellan kl 22 och 3.30, åt och somnade om till kl 7.30 och igår så somnade han vid 20, sov till 01, åt, somnade om och sov till 5.30, åt somnade om och sov till 8.30. 
Igår blev det att han somnade tidigare för att vi var hos pappa och firade honom och då somnade han gott i bilen på vägen hem och var helt lealös och vaknade inte ens när jag klädde av honom och la honom i sin säng. 
Nu framöver ska jag försöka få honom att somna senare vid 22-23 så han sover till typ 5-6, då kan jag passa på att kliva upp då, ställa iordning inför Della ska vakna, fixa henne, kläder, byta blöja och frukost och vara klar tills lillebror vaknar runt 7.30-8, ge honom mat, byta blöja ta på kläder och i lagom tid komma iväg till förskolan! 
De dagar Micke är hemma så ska han försöka ta Della så mycket som möjligt så jag kan få sova lite längre, jag som är upp på nätterna. 
Han har dessutom sovit i sin säng varje natt sen han var typ 5 dagar. Han får mat i vår säng men sen så somnar han och lyfter jag över honom. Han har babynestet liggandes i sin säng så det är trångt och mysigt.
Någon natt så har han varit ledsen och då har han fått sovit på mitt bröst/mage. Det är ju sååå mysigt. 
Men vi har aldrig behövt vara uppe och tröstat honom på natten, han har verkligen somnat om direkt efter amningen. 
 
I skrivande stund så ligger han och sover i bärselen, så då och då så luktar jag på hans huvud, han luktar ju sååå gott! Fantastiska lilla pojke! 
 
Och Della, hon är världens goaste storasyster, hon älskar sin "bebi" och vill ge honom nappen när han är ledsen, vill hålla honom i knät och vaggar babyskyddet om han gråter när vi ska iväg någonstans. 
 
Vi har haft en sån tur att fått såna underbara barn. Älskar dem över allt annat 

Kommentera här: